Efter ett långt yrkesliv valde Ann-Charlotte "Lotta" Ekelund att gå i pension något före 65. Beslutet växte fram under flera år och påverkades också av att hennes man, som är fyra år äldre, närmade sig pensionen.
Nästan ett år senare beskriver hon en vardag som till slut fått sätta sig – och en ekonomi som gör att hon kan leva ungefär som förr. Här berättar hon om steget in i en ny tid, om valen som gjorde den möjlig och vad hon önskar att hon tänkt på lite tidigare.
Lottas upplevelse är personlig och inte att betrakta som finansiell rådgivning. Observera att investeringar i fonder innebär en risk, och värdet kan både öka och minska.
– Min man ville inte heller jobba hur länge som helst, och vi har haft som mål att gå i pension samtidigt. Eftersom han är äldre än jag visste vi att han skulle behöva arbeta lite längre. Till slut föll allt på plats, och han gick i pension vid 67 medan jag slutade vid 63. För oss var det viktigt att få fler år tillsammans medan vi fortfarande är pigga och kan göra sådant vi tycker om. Vi vet ju ingenting om framtiden.
Lotta var inte orolig inför pensionen. Däremot blev själva nedvarvningen en fysisk process. Det som förvånade henne mest var hur lång tid det tog innan prestationskraven släppte.
– Om jag en dag inte hade någon plan kände jag mig extremt onyttig. Man är så van vid att alltid leverera. Att få ur sig den där effektiviteten ur kroppen – det har tagit jättemycket tid. Men nu tror jag faktiskt att jag är där.
För Lotta handlade pensionen mindre om att sluta jobba och mer om att ge plats åt sådant som tidigare fått stå tillbaka. Efter många år med fulla arbetsdagar har vardagen fått ett annat innehåll. Långa promenader, resor, luncher med vänner och kulturupplevelser har blivit en naturlig del av veckan.
– Jag tycker om att resa, gå på utställningar och upptäcka nya saker. Nu kan vi göra det när vi vill och behöver inte anpassa allt efter jobbet längre.
En av de största förändringarna är att familjen fått en ännu större plats i livet.
– Barn och barnbarn betyder väldigt mycket. Det är nog det som ger mest mening i livet just nu. Det är fantastiskt att kunna lägga mer tid på dem och bara finnas där.
En pension värd att fira
En av höjdpunkterna, som förvisso skedde innan Lotta och hennes man gick i pension, var när de deltog i Pensionspremiären, ett initiativ från SPP för att uppmärksamma personer som går i pension.
– Det var superroligt! Min man pratar fortfarande om det med vänner och bekanta, och han tycker att fler företag borde göra något liknande för att uppmärksamma sina medarbetare när de går i pension.
Firandet innehöll både musik, gemenskap och feststämning, men framför allt blev det ett tillfälle att stanna upp och uppmärksamma ett långt arbetsliv.
– Det blev verkligen en känsla av att det här är någonting värt att fira. Efter många år i arbetslivet kändes det fint att få markera övergången till nästa kapitel i livet.
För Lotta är det egentligen ett enkelt budskap.
– Vi firar födelsedagar, studenten, giftermål. Varför ska du inte fira när du jobbat en himlans massa år och helt plötsligt inte behöver jobba längre? Det är helt rätt.
Skomakarens barn
Under större delen av sitt yrkesliv arbetade Lotta med pensioner, sparande och ekonomi. Erfarenheterna har gett henne en djup förståelse för hur viktiga långsiktiga beslut kan vara, men också en ödmjukhet inför att det inte alltid är lätt att prioritera sin egen pension mitt i livet.
– Jag måste erkänna att jag varit lite skomakarens barn. Men jag har ändå haft förmånen att kunna prata med en rådgivare – det tog jag tag i de senaste fem åren. Skulle man bara ha allmän pension, ingen tjänstepension och inte särskilt mycket privat sparande – då blir det nog ingen guldkant. Men nu kan jag i princip leva precis som när jag jobbade. Ingen större skillnad faktiskt.
Sitt tjänstepensionssparande har hon mest haft i generationsfonder, som passade hennes försiktiga läggning. Generationsfonder anpassar automatiskt risknivån efter spararens ålder, med högre risk när pensionen är långt bort och lägre risk när uttag närmar sig.
Om hon fick ge sig själv ett råd som 40-åring skulle det handla om att engagera sig mer i det långsiktiga sparandet.
– Då hade jag sagt till mig själv att våga ta lite mer risk i det vanliga sparandet och engagera mig mer i tjänstepensionen. Kolla upp vad du kan göra för att få bra avkastning.
Lottas bästa tips
1. Se pensionen som din framtida lön – och engagera dig
Vänta inte med tjänstepension och eget sparande. Börjar du tidigt behöver du inte sätta undan så mycket, tack vare ränta-på-ränta-effekten. Och som yngre kan du våga ta lite högre risk.
– Har man inte gjort något innan 50 är det hög tid då. Då har man i alla fall en del år kvar på sig.
2. Ta hjälp av en rådgivare
Du behöver inte kunna allt själv. En rådgivare på ditt pensionsbolag kan ge tips utifrån just dina förutsättningar.
3. Planera för livet – inte bara ekonomin
När pensionen närmar sig, fundera på vad du faktiskt vill göra som pensionär. Att gå från kollegor fem dagar i veckan till ensamhet kan bli tufft om man inte har något som fyller tiden.
– Det behöver inte betyda att du ska göra jättemycket. Men ha en liten plan – och kan du trappa ner inför pensionen istället för ett abrupt slut, tror jag man mår bäst av det.
