Ann-Britt Edlund sparade sin första krona som nioårigt blomsterbud och har sedan dess varken slutat jobba eller spara. I dag är hon pensionär, jobbar 25 procent och planerar för guldkantade dagar. Här delar hon insikterna som gjort pensionärslivet till en tid full av äventyr.
Backstage på Ullevi i Göteborg. Volymen är öronbedövande, hettan från pyrotekniken slår mot ansiktet när Swedish House Mafia drar igång ännu en utsåld spelning.
Mitt i allt står securityvärden Ann-Britt Edlund, 67 år. Hon är där för att se till att obehöriga inte tar sig in bakom scenen och samtidigt hålla koll på publikhavet och fånga upp om någon plötsligt mår dåligt eller är på väg att svimma.
Pensionär? Möjligen på pappret. Men det betyder inte att hon är rädd för eller inte klarar av högt tempo, långa arbetspass eller en tuff backstage-miljö.
– Jag har ett helt arbetslivserfarenhet av att jobba inom flyg- och tågbranschen, där det ställs höga krav på säkerhet, säger hon.
Jobbonär med fullt schema
Ann-Britt gick i pension vid 65, men beskriver sig hellre som jobbonär. Hon arbetar fortfarande cirka 25 procent, hoppar in på uppdrag där det passar och är engagerad i Lottakåren, där hon har varit beredskapsinformatör i drygt 30 år. Bakom sig har hon en lång karriär inom tåg och flyg och många historier att berätta från ett händelserikt arbetsliv. Bland annat hade hon en central roll när snabbtåget X 2000 lanserades i Sverige.
En röd tråd löper genom Ann-Britts liv: sparandet. Redan som ungt blomsterbud lade hon undan sina första slantar.
– Jag har alltid haft grundfilosofin att inte göra av med hela lönen. Lite måste man alltid spara, säger hon.
Tjänstepensionen har hamnat hos flera bolag efter alla arbetsgivare, vilket hon tycker är krångligt. På senare år har hon också gjort fler aktiva val och bland annat investerat sina pengar i fonder, ett beslut hon är glad över i dag.
Började planera pensionen vid 60
När hon fyllde 60 började hon fundera mer på framtiden och pensionsplanering och bestämde sig för att kontakta pensionsbolagen där hon har tjänstepension och Pensionsmyndigheten för att ställa frågor och förstå vilka möjliga val hon kan göra och hur det till exempel påverkar skatten.
– Man måste vara aktiv. Jag ringde Pensionsmyndigheten och fick jättebra hjälp. Det finns mycket bra information att läsa. Jag rekommenderar verkligen att inte nöja sig förrän man förstår hur allt fungerar och hänger ihop, säger hon.
Tjänstepensionen bidrar till guldkant på tillvaron
Den allmänna pensionen började Ann-Britt ta ut redan vid 62, men tjänstepensionen lät hon stå orörd för att ge kapitalet möjlighet att utvecklas under några extra år. Nu när hon fyller 67 väljer hon att starta utbetalningen av tjänstepensionen för att få råd med det där lilla extra. När hon skulle välja uttagstid landade hon i livslång utbetalning.
– Fem år tycker jag är för kort. Jag planerar att bli gammal, säger hon och skrattar.
Samtidigt konstaterar hon att det är en avvägning som inte har något självklart svar.
– Man måste leva, njuta och inte snåla för mycket. Men man vet ju inte hur långt livet är.
Bland vänner har hon tyvärr sett motsatsen: stressen hos den som inte hunnit spara och upptäcker att pensionen inte motsvarar förväntningarna.
Vad som innebär guldkant i tillvaron är förstås individuellt. För Ann-Britt handlar det om resor, tid med barnbarnen och att göra sådant som hon inte hann under yrkeslivet och om att lägga ännu mer tid på löpning, vandring, skivstång och pilates. Allt sådant som hon älskar och som håller kroppen i gång.
"Jag hoppas fler få uppleva det här"
Ann-Britt Edlund var en av 200 pensionsärer som firade sin pension och dansade loss under SPPs stora kundevent Pensionspremiären, i Göteborg.
– Jag hade inga förväntningar när jag gick dit men det blev helt fantastiskt! Kompisarna hörde om det på radio, de visste inte att jag var där. Nu vet jag jättemånga som vill uppleva det här, säger hon.
