När Sveriges första allmänna pensionssystem infördes 1913 sattes pensionsåldern till 67 år för både män och kvinnor, och systemet har beskrivits som ett av världens första universella pensionssystem. Då var pensionssystemets primära uppgift att skapa grundläggande trygghet.
Finansfamiljerna Wallenberg och Söderberg ansåg att deras privatanställda tjänstemän behövde ett bättre försäkringsskydd som kunde täcka gapet mellan den statliga pensionen och slutlönen. År 1917 grundades därför Sveriges Privatanställdas Pensionskassa (SPP).
– Den pensionsplan som etablerades var förmånsbestämd, det vill säga att pensionen fastställdes som en andel av slutlönen, beroende på antal tjänsteår. Pensionsåldern sattes till 62 år för män och 57 år för kvinnor. Pensionen betalades ut livsvarigt, allt i syfte att maximera individens trygghet.
Det berättar Fredrik Ehn, investeringschef på SPP för att ge bakgrund till det som idag benämns som pensionsskuld i många företags balansräkningar.
Modellen var starkt influerad av 1913 års allmänna pensionssystem samt de statsanställdas tjänstepensionsplan från 1907. I praktiken innebar det att arbetsgivaren tog på sig ett långtgående löfte som var rimligt sett till förutsättningarna då.
Medellivslängden i Sverige låg under perioden 1901–1920 på i genomsnitt 66,7 år, alltså strax under den allmänna pensionsåldern 67 år enligt SCB, Statistiska centralbyrån.
– Den förmånsbestämda tjänstepensionen är mycket trygg för den anställde, även i dag. Problemet uppstår i stället hos företaget, om skulden är ohanterad, som inte vet vad kostnaden blir om 15, 20 eller 30 år. Det enda man vet med säkerhet är att pensionen ska betalas livet ut, säger Fredrik Ehn.
Förutsättningarna förändrades men löftena bestod
Under 1900-talet steg medellivslängden till följd av medicinska framsteg, förbättrad folkhälsa och högre levnadsstandard. Pensionsutbetalningarna blev allt längre, samtidigt som pensionslöftena låg fast.
– Att lova livsvarig pension innebär i praktiken att arbetsgivaren iklär sig rollen som ett försäkringsbolag, säger Fredrik Ehn.
Trots detta redovisades tjänstepensionsåtaganden länge utanför balansräkningen.
– Förmånsbestämda pensioner sågs som långsiktiga personalåtaganden snarare än som faktiska skulder, vilket gjorde dem svåröverskådliga ur ett finansiellt riskperspektiv. Detta förändrades i grunden i takt med att internationella redovisningsprinciper fick genomslag, förklarar Fredrik Ehn.
Redovisningsstandarden IAS 19 (Employee Benefits) började tillämpas av svenska börsnoterade bolag under mitten av 2000 talet och fick fullt genomslag omkring 2008, vilket innebar att förmånsbestämda pensionsåtaganden ska nuvärdesberäknas och redovisas som skuld i balansräkningen.
Syftet var ökad transparens och jämförbarhet och att tydliggöra att pensionslöften är ett reellt ekonomiskt åtagande, jämförbart med andra skulder.
– Det kan egentligen liknas vid att arbetsgivaren har lånat pengar av sina anställda och behöver beräkna värdet av skulden, förklarar Fredrik Ehn.
Skiftet till premiebestämda pensionsplaner
Parallellt med skärpta redovisningskrav ökade behovet av förutsägbara och kontrollerbara pensionskostnader. Det ledde till ett skifte mot premiebestämda tjänstepensioner, där arbetsgivarens åtagande begränsas till att löpande betala in en bestämd premie baserad på den anställdes lön.
– Pensionens storlek avgörs av hur hög lönen varit, hur många år premie har betalats in och hur det samlade kapitalet utvecklas över tid beroende på hur det är placerat. Den stora fördelen med modellen är att individen får möjlighet att påverka sin framtida pension genom val av placering och risknivå, samtidigt som arbetsgivaren får stabilare och mer förutsägbara kostnader, säger Fredrik Ehn.
För privatanställda tjänstemän markerades skiftet tydligt år 2007, då den premiebestämda pensionsplanen ITP 1 infördes för personer födda 1979 eller senare. Den tidigare planen, ITP 2, som är förmånsbestämd, kan leva kvar bland äldre årskullar.
ITP 1 innebär att arbetsgivaren betalar en fast procentsats av lönen och den framtida pensionens storlek beror på inbetalda premier och avkastning.
ITP 2 innebär i stället att pensionen är bestämd i förväg och att arbetsgivaren bär den finansiella risken.
Pensionsskulden i dag
Företag som har en pensionsskuld kan hantera den på olika sätt:
– Genom försäkring, pensionsstiftelse eller om bolaget är riktigt stort; en egen pensionskassa, Förklarar Fredrik Ehn. Aktörer som Alecta, AMF och SPP erbjuder lösningar för att försäkra bort delar av risken, men sällan hela.
Inom flera kollektivavtal finns dessutom krav på kreditförsäkring för att säkerställa att pensioner kan betalas ut oavsett företagets framtida situation.
– Det riktigt problematiska är inte skulden i sig, utan en ohanterad pensionsskuld. Sjunker räntorna eller ökar livslängdsantagandena kan skulden växa snabbt och skapa oplanerade effekter i både resultat och balansräkning. Vid företagsförvärv, strukturförändringar eller ägarbyten är pensionsskulden dessutom en balanspost som investerare i regel kommer att vara intresserade av, säger Fredrik Ehn.
