Sverige och har just nu ett historiskt lågt barnafödande. SPPs nya rapport: ”Minskat barnafödande och dess effekt på pensionen” visar att konsekvenserna av att vi föder färre barn slår olika mot olika generationer. Men en sak träder fram tydlig: tjänstepension och eget sparande kommer att få en ännu viktigare roll för den slutgiltiga pensionen och de pengar som pensionärer har i plånboken.
– Det här handlar inte om att värdera människors livsval, utan om att förstå hur pensionssystemet påverkas när befolkningen åldras och färre arbetar i förhållande till antalet pensionärer, säger Shoka Åhrman, sparekonom på SPP.
I rapportens mest negativa scenario, där minskat barnafödande kombineras med låg migration, har SPP räknat på en framtida pensionärs situation. Typindividen är född år 2000, har en medianlön och arbetar från 27 till 70 års ålder. I detta räkneexempel kan den totala pensionen bli upp till 11 000 kronor lägre per månad, omkring år 2070, jämfört med ett scenario där dagens demografi består. I detta scenario påverkas både den allmänna pensionen och tjänstepensionens utveckling över hela arbetslivet.
Minskningen består av både en lägre allmän pension och en svagare utveckling av tjänstepensionen.
Svårt för individen att kompensera
– För många individer är det svårt att kompensera ett bortfall enbart genom eget sparande. Därför behöver vi prata mer om hur pensionssystemet, arbetsmarknaden och tjänstepensionerna kan göras mer robusta i en verklighet där befolkningen inte växer på samma sätt som tidigare, säger Shoka Åhrman.
Det gör tjänstepensionen till en allt viktigare strategisk fråga, inte bara för individen, utan även för arbetsgivare som vill bidra till långsiktig ekonomisk trygghet.
För pensionssystemets hållbarhet är det avgörande hur många som arbetar i relation till antalet pensionärer, snarare än exakt hur många barn som föds ett visst år.
En enkel tumregel är att dagens födslar blir en del av arbetskraften om cirka 20–25 år. Det betyder att låga födelsetal i dag påverkar tillgången på arbetskraft några decennier framåt. År 2025 uppmättes den summerade fruktsamheten till omkring 1,42 barn per kvinna, vilket är långt under önskvärd nivå.
I ett scenario där lågt barnafödande kombineras med låg migration ökar risken att pensionernas utveckling dämpas. Den allmänna pensionen kan räknas upp långsammare över tid, samtidigt som lägre ekonomisk tillväxt kan påverka avkastningen på premiepension och tjänstepension.
Samtidigt visar SPPs rapport att kohortfruktsamheten, alltså hur många barn kvinnor i en viss födelsegeneration faktiskt får totalt, har varit förvånansvärt stabil över lång tid, strax under två barn per kvinna. Det ger en mer nyanserad bild: barnafödandet tycks till stor del ha skjutits fram i tiden, med senare familjebildning i yngre generationer. Samtidigt dröjer det innan vi vet hur många barn de faktiskt kommer att få totalt, eftersom kohortfruktsamhet först kan beräknas när den fertila perioden är avslutad.
Med andra ord: det är möjligt att kommande generationer i slutändan får ungefär lika många barn som tidigare, men senare i livet.
Effekterna slår olika mot olika generationer
Rapporten visar tydligt att konsekvenserna av ett varaktigt lågt barnafödande inte drabbar alla lika. För den som redan är pensionär handlar påverkan främst om hur snabbt pensionen räknas upp över tid, till exempel om pensionssystemets balansering, den så kallade bromsen, används oftare.
För yngre generationer är bilden en annan. Sena 90‑talister och 00‑talister är mest exponerade enligt rapporten, eftersom konsekvenserna byggs upp över hela arbetslivet och slår fullt ut först vid pensioneringen flera decennier fram i tiden.
Betydelsen av tjänstepension och sparande ökar
När färre arbetar i relation till antalet pensionärer blir pensionssystemet mer känsligt. Det påverkar främst den allmänna pensionen, som är direkt beroende av inbetalningar från dagens arbetskraft. Men även de fonderade delarna, premiepension och tjänstepension, påverkas indirekt genom lägre tillväxt och svagare kapitalavkastning.
Det innebär att tjänstepensionen och det privata sparandet får en allt större betydelse, både för individens framtida trygghet och som en strategisk fråga för arbetsgivare. För många är det svårt att fullt ut kompensera ett eventuellt pensionsbortfall på egen hand, vilket gör frågan om ett robust pensionssystem och långsiktigt sparande allt viktigare.
Ta del av rapporten:
