– Mina söner hade ingen tro på att jag skulle klara av att sluta jobba. Men de hade fel, det har gått alldeles utmärkt bra, säger Lars Dousa, 65 år, från Stockholm.
Just nu värmer han upp på puttinggreenen på Åkersberga Golfklubb inför en runda med vännen Mats Göransson. Det är en vanlig torsdag, men Lars kan styra sin tid precis som han vill.
– Jag brukar skämtsamt kalla mig själv för ”friherre”. Det är en lyx att själv bestämma över sin vardag, säger han belåtet.
Planerade för framtiden
Bakom friheten finns en långsiktig strategi. När bolaget där Lars arbetade köptes upp och han fick besked om att hans tjänst bara skulle finnas kvar en begränsad tid, satte han sig ner med sin sambo Anita för att prata om framtiden.
– Vi ställde oss den filosofiska frågan: Hur många bra år har vi kvar och vad menar vi med bra? Är det att vandra i bergen, spela tennis eller att fortsätta jobba och bygga karriär?
Det blev startskottet för en framtidsplan.
För Lars, som redan hade haft ett rikt arbetsliv med elva år i USA, 30 år i flera ledande roller i internationella bolag, blev svaret tydligt: det var dags att prioritera livet utanför arbetet. Vid 59 års ålder tog han steget att kliva av näringslivet.
– Jag överraskade både mig själv men framförallt mina söner att jag redan vid 59 års ålder inte kände behov av att behöva prestera mer.