Boel Franck, 67 år, från Uppsala, arbetade sin sista dag för bara ett par månader sedan och har lämnat ett 51 år långt arbetsliv bakom sig och är nu nykär i något helt nytt: pensionärslivet.
– Jag har bytt ut titeln ”IT-projektledare” till ”livsnjutare på heltid”, säger hon belåtet.
Fönstret med tid för konstintresset står vidöppet, och möjligheten att träffa nya människor ligger där, redo att greppas.
– Jag är inte den som står hemma och lagar middag till mannen när han kommer hem från jobbet. Min man Stefan har fem år kvar att arbeta. Vi har varit tillsammans i 35 år – han förstår mig. Vi känner varandra, säger Boel och skrattar.
Inte självklart att se ljust på pensionen
Boel gillar att måla både i akryl och olja. Hon kallar sig själv för "kulturtant" och beskriver känslan när hon målar som att befinna sig i en bubbla, helt uppslukad.
– Jag har alltid haft kreativiteten med mig genom livet. Men nu har jag tid att verkligen släppa fram den.
Men att kliva in i pensionen med glädje och tillförsikt var inte självklart från början. Det krävdes ett par års förberedelser – och en vilja att se ljust på framtiden, berättar Boel.
– Jag möter många i min ålder som är dysterkvistar. Så fort pensionen kommer på tal börjar de tänka på vita arkivet. Jag förstår oron, men jag har bestämt mig för att bli livsnjutare på heltid – och att hålla fast vid den inställningen.
Redan vid 62 års ålder började hon fundera mycket på hur livet efter arbetslivet skulle kunna se ut. Hur ville hon leva – och vad skulle få henne att trivas?
– Jag insåg att jag inte kunde ägna mig åt att bara äta gott. Och jag ville inte bli sittande framför Netflix.
Rädd att fastna framför Netflix
En viktig insikt var att många av hennes närmsta vänner var kollegor – hur skulle livet kännas utan den dagliga kontakten med dem?
– Jag behövde en rutin, en balans. Vissa dagar ville jag ha fullt upp, andra skulle få vara tomma och fria. Ganska snabbt hittade jag en målarkurs på folkhögskola – och den går jag nu. Det blev ett perfekt sätt att landa i det nya.
Och det har blivit precis som hon hoppades. Boel har fullt upp på ett härligt sätt.
Hon tränar varje vecka med en vän, går promenader, cyklar, och kör även styrkepass hemma.
– Jag har det så roligt och träffar så många intressanta människor. Jag tror att min man är lite avundsjuk, fnissar Boel.
Hon och maken Stefan har fyra barn som hon nu har mer tid för. En framtida dröm är att resa med dem.
– Det är vad jag vill lägga mina sparpengar på. Jag var nyligen och hälsade på en vän i Spanien, och hennes liv där inspirerade mig verkligen.
Kolonilotterna bästa pensionsplanen
Dessutom har Boel två kolonilotter där hon odlar vitlök, tomater och morötter. Där finns också äppelträd och hallonbuskar.
– Det var min pensionsplan, säger hon med ett leende, som svar på att hon inte riktigt hann ta tag i pensionssparandet i tid.
Under de tre sista åren i arbetslivet tog hon dock igen lite genom att spara extra. Den lägre skatten efter 65 gjorde det möjligt att lägga undan mer.
– Jag önskar att jag börjat tidigare, men med många barn i familjen gick pengarna till deras aktiviteter och det som behövdes i vardagen.
Inför pensionsstarten tog Boel hjälp av en pensionsrådgivare för att få koll på läget.
– Det kändes tryggt. Jag hade små potter på olika ställen, och det var svårt att få överblick. Vi gjorde en plan där jag tar ut en del på fem år, en annan på tio år och resten livsvarigt. Jag kommer ha mindre att leva på längre fram, men jag tror att man anpassar sig, konstaterar Boel.
