Löjligt att jämföra social taxonomi med löntagarfonderna

I en ledare i Dagens Industri (6/10) skriver Lotta Engzell-Larsson kritiskt om den sociala taxonomi som EU-kommissionen just nu arbetar fram ett förslag till. Men liksom alltför ofta i diskussionerna om EU:s arbete med hållbar finans blandas legitim kritik med missförstånd och enkla, populistiska poänger.

För det första. Varken EU:s gröna taxonomi eller den i detta fall diskuterade sociala taxonomin är ett regelverk som kräver att företag gör något annat än att rapportera. Till en början är det dessutom enbart stora, börsnoterade företag med fler än 500 anställda som får några krav alls. Den administrativa bördan detta medför är en fråga att ständigt bevaka, och vi måste värna behovet av rimliga rapporteringskrav för bolag. Men det finns ingenting som säger att ett bolag måste vara hållbart. Att det måste släppa ut låga mängder koldioxid, eller att de måste "förbättra utsatta gruppers levnadsstandard" som Engzell-Larsson exemplifierar med.

För det andra. Engzell-Larsson säger att det är en politisk uppgift att säkra FN:s 17 hållbarhetsmål och att stora pensionsfonder som "lätt böjer sig för tryck" inte har som uppgift att ”utrota fattigdom och hunger och uppnå jämställdhet”. Men faktum är att såväl vi som våra kunder både vill och kan vara med och bidra till ökat kapitalflöde till de bolag som bidrar positivt till världen. Att enbart lämna ansvaret för en "bättre värld" till politiker är både naivt och verklighetsfrånvänt. Det är vårt gemensamma ansvar, och något som näringslivet och inte politiken i allt större utsträckning är pådrivare av.

Slutligen görs jämförelsen med de svenska löntagarfonderna som på 70-talet skulle ge arbetare ägande och styrelseinflytande i vinstdrivande bolag. Engzell-Larsson menar att det behövs ägare med vinstintresse. Men vi som pensionsbolag är i allra högsta grad ett bolag med vinstintresse, med yttersta uppgift att generera avkastning till våra pensionssparare. Och när vi äger bolag är det viktigt för oss med styrelsens sammansättning eller att de tar anställdas säkerhet på allvar. I veckan gick de 16 största institutionella investerarna på svenska börsen ut med en uppmaning till alla noterade bolag att utveckla arbetet med konsekvensanalyser kopplat till mänskliga rättigheter i deras värdekedjor.

Att vi har relevant och jämförbar information om social hållbarhet är viktigt för att förstå risker kopplat till investeringar i bolaget, och förstå hur välskötta bolagen är. Samtidigt har vi precis som många av våra branschkollegor som mål att flytta mer kapital till bolag med positiv inverkan på världen. Idag utvecklar vi egna analyser som bolag för detta, som ibland lyfter olika perspektiv på social hållbarhet. Med en gemensam EU-definition kan kunder lättare jämföra vad som menas när en investerare säger sig erbjuda en socialt hållbar produkt. Det är en typiskt bra uppgift för EU att bidra med.

Vi som ägare vill ha information om våra investeringar, och med krav från EU på ökad transparens och gemensamma ramar kan vi bli bättre ägare, göra smartare investeringar och flytta mer kapital i en riktning som världens länder är överens om behövs i enighet med FN:s hållbarhetsmål. Att jämföra den sociala taxonomin med löntagarfonderna och utmåla den för att vara ett hot mot ägande och företagande är både missvisande och löjligt.