Stäng
På spp.se använder vi cookies för att underlätta ditt besök på vår webbplats och för att samla in statistik. Vi använder också cookies i samband med marknadsföring. Genom att surfa vidare godkänner du hur vi använder cookies.

Sökes: Visionära ledare och en grön Marshall-plan

Under våren som gått har länder runt om i världen medvetet minskat den sociala och ekonomiska aktiviteten för att bromsa spridningen av det smittsamma och, för allt för många, till och med dödliga coronaviruset. Som ett direkt resultat upplever vi nu den allvarligaste ekonomiska krisen sedan slutet av andra världskriget. Trots att saker och ting långsamt börjar återgå till det normala har vi de senaste månaderna sett hur produktionen sjunkit, arbetslösheten har skjutit i höjden och många företag och individer har drabbats hårt ekonomiskt.

Stödpaketen från riksdag och regering har varit många, men ändå finns fortsatt önskningar och krav på fler stödåtgärder från företag och organisationer där stöden hittills inte räckt till. För att ta oss ur den här krisen kommer vi behöva fortsatt statliga stimulanspaket och offentliga investeringar och det som blir avgörande på lång sikt är hur regeringarna hanterar återhämtningen. Som samhälle måste vi nu ställa våra ledare två viktiga frågor; Hur ska en ekonomi efter Corona se ut? Och vem kommer att finansiera den?

Kanske en av de bästa utgångspunkterna för att besvara dessa pressande frågor hittar vi i Europa i slutet av 1940-talet. Sex års krig hade skadat europeiska städer, industrianläggningar, broar, järnvägar och hamnar hårt. Miljontals bodde i flyktingläger och matbristen var allvarlig. Mot denna bakgrund lanserade USA det som skulle kallas Marshall-planen, en serie ekonomiska återhämtningsprogram till västeuropeiska ekonomier värda motsvarande 128 miljarder dollar idag. Programmet visade sig vara en enastående framgång. Åren 1948 till 1952 var den snabbaste tillväxtperioden i europeisk historia, med en industriell produktion som ökade 35%.

Intressant nog är den aspekt av Marshallplanen som är mest slående inte dess storlek eller fokus på uppbyggnad av infrastruktur. Det som är mest fascinerande är dess vision och långsiktiga perspektiv. Det kanske bästa exemplet på detta är planens tekniska assistansprogram. Här reste europeiska industriledare till USA, där de studerade industriella processer och fick statistisk och teknisk hjälp. Resultatet – en dramatisk ökning av produktionseffektiviteten hos europeiska tillverkare i alla större industrier.

Om vi ​​har en lektion att lära oss av denna dramatiska historieperiod är det denna. Offentliga ingripanden är som mest framgångsrika när de inte bara riktar sig mot de kortsiktiga likviditetskraven i en ekonomisk kris utan när de identifierar och stödjer de viktigaste drivkrafterna för ekonomisk tillväxt i ett 20 till 30-årsperspektiv. 1948 var den viktigaste drivkraften för Europa industriell effektivitet, 2020 är det hållbar utveckling.

De 17 globala målen för hållbar utveckling som lanserades 2015 har visat att hållbar utveckling är mångfacetterad, socialt sammanvävd och spänner över en hel rad ekonomiska sektorer. Ett rent energifokus, även om det är integrerat i en hållbar utveckling, måste kompletteras med breda investeringar i klimat- och miljöteknik. Dessa tekniker måste ge mätbara förbättringar, samtidigt som de inte orsakar någon större skada på andra miljömässiga och sociala mål.

Den goda nyheten, både för företag, stater och investerare i EU, är att dessa klimatteknologier redan har definierats. I en omedveten ansträngning av pandemisk beredskap slutförde EU-kommissionen en taxonomi av klimatpositiva aktiviteter i början av mars. EU:s taxonomi är ett klassificeringsverktyg som hjälper investerare och företag att navigera övergången till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp. Taxonomin definierar 67 klimatpositiva aktiviteter, över sju sektorer, som ger ett väsentligt bidrag till att minska, och skapa motståndskraft mot, klimatförändringarna.

Syftet är att kanalisera privata investeringar till sektorer med låga koldioxidutsläpp och att stimulera aktiviteter som ställer om sektorer med höga utsläpp. Med detta tekniskt säkra klassificeringssystem på plats har EU nu möjligheten att ställa om ekonomin och säkerställa hållbar tillväxt och snabb utfasning av fossila bränslen. Krisen tillåter ett kort fönster för massiv offentlig stimulans. Direkta subventioner, offentlig-privata partnerskap och skattelättnader kan alla användas för att påskynda den gröna omställningen och på några år leverera vad som kunde ha tagit 50.

Meddelandet till EU-staterna bör därför vara entydigt. Det kommer aldrig att finnas en bättre möjlighet att bromsa den globala uppvärmningen och att finansiera en grön och hållbar ekonomi än just nu. Endast i kris- och lågkonjunkturer kan regeringar ansvarsfullt öppna kistan och satsa pengar i storskaliga initiativ. Den inriktning ekonomin behöver ta är mycket tydlig och vetenskapligt dokumenterad, och vi har färdplanen för att komma dit. Med den politiska viljan på plats finns det ingenting som hindrar oss från att komma igång med en "Grön Marshall-plan".

Matthew Smith, Head of Sustainable Investments, Storebrand Asset Management

Johanna Lundgren Gestlöf, Hållbarhetschef SPP